Om Vasa IFK

"En gång kamrat – alltid kamrat"


I. ”Brinnande fosterlandskärlek”

Vår förening, Idrottsföreningen Kamraterna Vasa, grundades den 19:e september år 1900. Men de allra första IFK-föreningarna såg dagens ljus i slutet av 1800-talet. Startskottet skedde via en ungdomstidning som hette ”Kamraten”, utgiven av en rikssvensk organisation kallad Kamratförbundet. Detta var en sammanslutning som värnade om ”brinnande fosterlandskärlek” och ”ärlig strävan att väl fylla hemmets och skolans plikter” med mera. I dess kölvatten uppstod sedermera här och var diverse idrottsföreningar, förkortat I.F.K. Verksamheten i Vasa kom alltså igång år 1900. I ett brev publicerat i tidningen ”Kamraten” framgått att vasaborna minsann haft kälkpartien i skarpskyttebataljonens rutschbanna och annat skoj.
Härnäst följer en genomgång av den strikt idrottsliga biten. Det är säkert ett par hundra personer som vore förtjänta av att nämnas vid namn. Minst. Men det hade gjort historiken utdragen. Därför kör vi enligt principen ”ingen nämnd och ingen glömd”. Men ta gärna del av den förtjänstfulla ”Jubileumsboken” som utgavs 1985 och som utgjort huvudsaklig källa för denna historik.
Utöver kommentarer kring VIFK:s berg- och dalbana i seriesystemet kunde man ta fasta på mycket annat. Exempelvis den så kallade Kamratvallen (egentligen två olika planer) som under långa tider var ett andra hem för många VIFK:are. Den första stod klar 1949. År 1962 stod det klart att Kamratvallen skulle slukas av stadens södra infart. Men redan 1965 stod en ny Kamratvall klar. Men den strök med i samband med att Karlsplan skulle byggas. Vasa stad bröt kontraktet innan arrendetiden gått ut. Något nytt område har vi inte fått i stället.


II. 1900-1943: Bollen i centrum från och med 1930

En viktig milstolpe hittar vi år 1930. Det var då somVIFK blev en specialförening för fotboll och bandy. Redan mot slutet av 20-talet hade VIS och VIFK inlett diskussioner om att dela upp verksamheten i stället för att hålla på med kortsynt konkurrens.
Under 1930-talet infördes ett regelrätt seriesystem i landet. Vid två tillfällen kämpade sig VIFK fram till den s.k. A-serien. Men det blev degradering både 1935 och 1937. Vid den här tiden hade VIFK II-lag och till och med III-lag plus att man påbörjade ett juniorarbete som skulle ge frukt framöver.
Dessförinnan hade VIFK:arna sysslat med allt mellan himmel och jord. Läser man historiken från 1985 – eller rentav kommer över dyrgripen från 1950 – märker man att det har handlat om skidåkning, cykeltävlingar, friidrott med mera. Till och med tennis och skridskoåkning stod på programmet. Ja, till och med gymnastikuppvisningar och skytte.
Absolut inget fel i det. Men kanske inget man associerar VIFK med.


III. 1944-55: Bäst i landet

Då krigen mot Sovjet väl var till ända var VIFK bättre rustade än flertalet andra föreningar. Åren 1944, -46 och -53 blev det FM-guld. Silver blev det 1945 och 1951. Brons blev det 1950 och 1955.
År 1944 vann VIFK en enkelserie – som på grund av krigshändelserna inte blev helt färdigspelad förrän 1945! Sex av åtta lag befann sig inom två poäng. Medaljtrion hade samma poängtal. År 1946 ordnades en final mellan bollförbundets mästare och det segrande laget från Arbetarnas idrottsförbund. VIFK slog TPV med 5-1 i den tredje och avgörande matchen. Året efter OS i H:fors, där VIFK var väl representerat, slutade VIFK och Kotkan Jäntevä på samma poäng. VIFK vann omspelet i Åbo med 3-1.
Notera att A-juniorerna säkrade FM-guld samma dag som representationslaget.
Den senaste medaljen på senior-nivå kom via FM-brons år 1955.
Om vi tillåter oss en separat historieskrivning för de här åren var VIFK rentav allra bäst i hela landet. VPS, TPS och Kotkan TP tog två guld var. Men VIFK var ensamt med tre.
Ibland hör man att VIFK skulle ha hela fem FM-guld på seniornivå. Inte helt korrekt. Visserligen blev man ”förbundsmästare” både 1947 och 1948. Men det var lite råddigt på den här tiden. På grund av politisk splittring i landet ordnades separat mästerskap inom FBF och AIF. Varpå interna slutspel följde. Märkligt, men det var tidens anda.
Notera att VIFK tog FM-silver i bandy både 1949 och så sent som 1964. Brons blev det 1950. A-juniorerna tog bandy-guld både 1944 och 1946. Till stor del var det fotiskillarna som skötte vinterträningen via bandyn. En helt vanlig lösning på den tiden. Så ej längre. Tyvärr, törs man kanske tillägga?


IV. 1956-88: Blandade karameller

Under senare halvan av 1950- och början av 1960-talet gick det sakta men säkert nedåt för VIFK. Redan 1956 föll man ur men steg igen. Åren 1958-60 hölls man kvar nätt och jämt. 1961 föll man ur, men lyckades igen göra come-back på direkten. Den senaste gången VIFK höll till i FM-serien var år 1963 men slutade klart sist. Förnedringen var total 1965. Då åkte laget ner i det som på den tiden hette Landskapsserien.
Nej, 1960-talet var verkligen ingen guldålder för Vasa IFK.
Under 1960- och 1970-talet gjorde VIFK återkommande satsningar att återta en plats i den inhemska fotbollens finrum. Men vart efter att fotbollen – tack och lov – vann terräng i allt större delar av landet blev konkurrensen självfallet svårare. Att fotbollen ännu var stor i Vasa visades av att 5.212 åskådare såg 1969 års derby mellan VPS och VIFK. I det andra derbyt samma år lockade 3.485 personer.
Division 1 infördes som ett mellansteg mellan den högsta serien (då: FM-serien, nu: FM-ligan) och division 2. År 1973 föll VIFK ner till div. 3 och något år senare var man plötsligt nere i div. 4. Men en satsning på egna produkter innebar avancemang tre år i rad. Plötsligt var man i landets näst högsta serie.
I början av 1980-talet avverkade VIFK ett par säsonger i just division 1. Här ingick pojkarna från den smått klassiska satsningen på årgång 1960-61. Men efter att laget degraderas försvann talangerna åt olika håll. Därefter har det mestadels handlat om spel på div. 2-nivå.

V. 1989-2000: Fusion med BK-48

Säsongen 1988 återfanns tre Vasa-lag i division 2 norra. Klassikerna VIFK och VPS hade sällskap av ett BK-48 som i samband med en hårdsatsning hade fogat ett A till namnet. VIFK gjorde come-back på div. 2-nivå efter flera år i trean. Det slutade snöpligt med degradering. Efter säsongen fusionerades VIFK med ABK-48 till BK-IFK.
Den nya förkortningen var föremål för mängder av tjat så länge den var i kraft. Mer väsentligt är att BK-IFK efter hand kom att ha grovt taget dubbelt fler juniorer i sina led än vad BK-48 och VIFK hade haft sammantaget.
Under ett år i början av 90-talet hade BK-IFK en fransk visit i division 1. I övrigt var det norrtvåan som gällde.
Fusionen är fortsättningsvis i kraft. Men efter ett dussin år bestämde ett enigt föreningsmöte att byta ut förkortningen BK-IFK till det historiskt mer slagkraftiga VIFK.
Via fusionen med BK-48 kom också dam- och flickverksamheten in i vår förening. Tidvis har den varit riktigt stark. I nuläget är flickverksamheten i stark medvind. Under några år var det tungt beträffande ett representationslag för damerna. En sak som tycks ha löst sig den med.


VI. 2000-talet: Mot nya djärva mål

Under det nya årtusendet försöker också en gammal klassiker som VIFK leva med sin tid. Något som kommer till uttryck exempelvis via föreningens hemsida på internet. Rent sportsligt innebar hösten 2005 en stor framgång såtillvida att vårt representationslag steg till landets näst högsta serie. Där blev det tyvärr respass efter några säsonger.
Det mest väsentliga är fortsättningsvis att hålla glöd i verksamheten genom att fortgående få fler människor aktiverade på alla nivåer - allt från knattetränare och biljettförsäljare till de som åtar sig det ansvar som en styrelsepost innebar.
Hoppas att alla nuvarande medlemmar trivs så att de identifierar sig med det gamla stridsropet "En gång kamrat - alltid kamrat".



Claus Stolpe
KÄLLA (i huvudsak): "Jubileumsboken" (1985). Texten senast uppdaterat: 28/6 2010.